söndag, november 22, 2009

"Du går inte ensam genom dunkla rum"


Igår var jag och såg Winnerbäck för första gången sedan han spelade på Ovesholms slott (när kan det har varit... 2003-2004, nångång?). Och jag måste börja med att berätta om hans senaste skiva, som jag lyssnade på i förrgår, innan konserten.
Hans två skivor innan (Vatten under broarna och Daugava) har varit lite sådär. Det har varit väldigt mycket ångest och djupa dalar, och givetvis förstår jag att det förmodligen är så han har känt, men det blir liksom lite långtråkigt i längden (för livet har ju faktiskt sina upsides too). Men den nya skivan är faktiskt jättebra. Den är lagom, liksom. Det finns dalar, men också toppar. Ett sällsynt exemplar är en skitbra låt, t.ex.

Så, jag var rätt positiv när jag åkte till Kristianstads Idrottshall och blev jag besviken? Absolut inte. De spelade massa bra låtar och Lasse var liksom... Lasse. Men det som var absolut bäst var stämningen. Alla som var där hojtade och delade samma åsikt: att Lasse är bäst. Och det var så fint att se hur Lars Winnerbäck blev alldeles överväldigad av våra rop, som aldrig ville dö ut ("Vi älskar Lasse! Vi älskar Lasse!"). Han till och med sade "Det här är för mycket" och det var otroligt känslosamt att se honom bli så överväldigad, och glad, över vår reaktion (han sade också att det var det finaste välkomnande som bandet någonsin hade fått).

Dessutom spelade de För dig, som är en av, enligt mig, världens bästa låtar. Och när Lasse berättade en berättelse om när han var nio och inte ville dansa runt granen i skolan och därmed blev utan godispåse var det en som kastade upp en godispåse till honom. Det var mycket fint :)

Det enda som inte var bra var Humpe och Klumpe som trängde sig fram framför oss när de spelade sista låten (och jag menar verklige SISTA låten). Dessutom var den ena ungefär lika bred och lång som ett hus. Och Julia mådde inte bra, så Erica sade till dem att ta det lite lugnt med hoppandet och grejer, och då hade Humpe (eller Klumpe, jag minns inte vem som var vem) mage att säga till att hon fick gå bak. Det blev lite tjafs och ett tag såg det ut som att Gunilla skulle få en smäll på käften, men vakterna vid scenen stod och stirrade stenhårt på killarna så det blev inget. I alla fall, vilka ni nu är, tack för att ni förstörde slutet på vår konsertupplevelse.

Men skit i dem, Lars Winnerbäck var awesome och här får ni ett klipp när han sjunger Elden, med ett jättefint arrangemang (endast piano):